Flickan
Flickan står i regnet. Ensam. Alldeles blöt. Vattnet bara forsar från håret. Stövlarna är egentligen för stora, hon har fått ärva dem av sin mamma, men det spelar ingen större roll. Hon är blöt ändå. Den gula regnjackan är inte särskilt trendig, och inte heller varm eller bekväm. Det sitter några reflexer längst ut på ärmarna.
Flickan väntar på något.
Flickan väntar på någon.
Men vet hon vad? Vet hon vem? Nej. Hon bara hoppas. Drömmer. I det här fallet råkar det dock vara så att flickan har stått där ett tag, i regnet, vilket gör att hennes fantasi har börjat ta slut, den ger upp.
Flickan har snart tappat hoppet.
I början drömde hon om att det skulle komma en limousin och plocka upp henne. Den skulle sedan ta henne till något varmt och torrt ställe, där man kan njuta av att bada, istället för att bli halvt dränkt i ett 14 grader varmt vårregn. Eller kanske man ska säga kallt.
Efter ett tag ändrade flickan sin dröm, hon tog bort den där lyxiga semestern och plockade fram en varm dusch istället, men limousinen stod kvar.
Den varma duschen försvann, blev till en handduk.
Handduken försvann, bara limousin.
Limousinen blev till en vanlig bil, men med en varm dusch också, som kompensation för limousinen.
Duschen blev återigen till en handduk.
Handduken försvann, bara bilen.
Det hade hunnit bli sensommar nu. Något varmare regn, men fortfarande kallt för en ensam flicka.
Bilen blev till slut till en cykel med ett paraply.
Ganska snart försvann även cykeln.
Ett paraply.
Det är väl inte så mycket att be om, eller?
Ett. Paraply.
Svårt? Nej. Man tycker ju inte det. Men tydligen. Ja.
Flickan höll hårt fast i drömmen om ett paraply. Tidig vinter.
Till slut ändrade hon sitt paraply till en regnjacka. Flickan stod och tänkte på sin regnjacka i någon vecka eller två. Sen fick hon en regnjacka. En gul, ful regnjacka. Men det var dock en regnjacka. Hon var tacksam, och denna tacksamhet höll i sig ända tills vintern tog slut.
Men det var ju ganska kallt trots allt.
Flickan önskar sig en kram. Det är allt. En kram skulle värma henne. Men. Framför allt skulle den få henne att känna sig mindre ensam. Kanske skulle det till och med räcka med en blick, med ett varmt leende. Får hon det?
Nej.
-Kanske, får hon en idé, kanske om jag slutar att hoppas. Kanske om jag ger upp. Skulle det kanske hjälpa?
Flickan har nu i princip accepterat att hennes plats är där i regnet. Hon har satt sig ner, parkerat. Hon har så gott som gett upp alla hopp och drömmar. Fast någonting är faktiskt fortfarande sig likt.
Flickan väntar.
Konstruktiv kritik någon? :]
Flickan väntar på något.
Flickan väntar på någon.
Men vet hon vad? Vet hon vem? Nej. Hon bara hoppas. Drömmer. I det här fallet råkar det dock vara så att flickan har stått där ett tag, i regnet, vilket gör att hennes fantasi har börjat ta slut, den ger upp.
Flickan har snart tappat hoppet.
I början drömde hon om att det skulle komma en limousin och plocka upp henne. Den skulle sedan ta henne till något varmt och torrt ställe, där man kan njuta av att bada, istället för att bli halvt dränkt i ett 14 grader varmt vårregn. Eller kanske man ska säga kallt.
Efter ett tag ändrade flickan sin dröm, hon tog bort den där lyxiga semestern och plockade fram en varm dusch istället, men limousinen stod kvar.
Den varma duschen försvann, blev till en handduk.
Handduken försvann, bara limousin.
Limousinen blev till en vanlig bil, men med en varm dusch också, som kompensation för limousinen.
Duschen blev återigen till en handduk.
Handduken försvann, bara bilen.
Det hade hunnit bli sensommar nu. Något varmare regn, men fortfarande kallt för en ensam flicka.
Bilen blev till slut till en cykel med ett paraply.
Ganska snart försvann även cykeln.
Ett paraply.
Det är väl inte så mycket att be om, eller?
Ett. Paraply.
Svårt? Nej. Man tycker ju inte det. Men tydligen. Ja.
Flickan höll hårt fast i drömmen om ett paraply. Tidig vinter.
Till slut ändrade hon sitt paraply till en regnjacka. Flickan stod och tänkte på sin regnjacka i någon vecka eller två. Sen fick hon en regnjacka. En gul, ful regnjacka. Men det var dock en regnjacka. Hon var tacksam, och denna tacksamhet höll i sig ända tills vintern tog slut.
Men det var ju ganska kallt trots allt.
Flickan önskar sig en kram. Det är allt. En kram skulle värma henne. Men. Framför allt skulle den få henne att känna sig mindre ensam. Kanske skulle det till och med räcka med en blick, med ett varmt leende. Får hon det?
Nej.
-Kanske, får hon en idé, kanske om jag slutar att hoppas. Kanske om jag ger upp. Skulle det kanske hjälpa?
Flickan har nu i princip accepterat att hennes plats är där i regnet. Hon har satt sig ner, parkerat. Hon har så gott som gett upp alla hopp och drömmar. Fast någonting är faktiskt fortfarande sig likt.
Flickan väntar.
Konstruktiv kritik någon? :]
Dikt :]
Hej!
Som ni kanske vet så gillar jag att skriva, både poesi och "vanligt". Så här kommer en dikt som jag skrev för ett tag sedan, vet egentligen inte om den har något med Twilight att göra, men det är en uppdatering i alla fall ^^.
Hon plockar långsamt blommans blad
Ett i taget
Långsamt blir blomman kalare
Svagare
När det bara finns ett blad kvar
kommer det en vindpust
och bladet faller av sig självt
Vad finns nu kvar?
Hennes fingrar är stilla runt blommans stjälk
Men det är allt.
Blommans skönhet försvann.
Bild ©Jag :]
Som ni kanske vet så gillar jag att skriva, både poesi och "vanligt". Så här kommer en dikt som jag skrev för ett tag sedan, vet egentligen inte om den har något med Twilight att göra, men det är en uppdatering i alla fall ^^.
Hon plockar långsamt blommans blad
Ett i taget
Långsamt blir blomman kalare
Svagare
När det bara finns ett blad kvar
kommer det en vindpust
och bladet faller av sig självt
Vad finns nu kvar?
Hennes fingrar är stilla runt blommans stjälk
Men det är allt.
Blommans skönhet försvann.
Bild ©Jag :]
Song of the Mockingjay
Deep in the meadow, under the willow
A bed of grass, a soft green pillow
Lay down your head, and close your sleepy eyes
And when again they open, the sun will rise.
Here it's safe, here it's warm
Here the daisies guard you from every harm
Here your dreams are sweet and tomorrow brings them true
Here is the place where I love you.
Mockingjay, p. 455
A bed of grass, a soft green pillow
Lay down your head, and close your sleepy eyes
And when again they open, the sun will rise.
Here it's safe, here it's warm
Here the daisies guard you from every harm
Here your dreams are sweet and tomorrow brings them true
Here is the place where I love you.
Mockingjay, p. 455
Maria Rilke
Hej!
Jag lånade nyligen en bok med dikter av Maria Rilke. I Shiver nämns hon flera gånger, och jag tycker verkligen om hennes texter.
Här är en av dem. Det är samma, men eftersom orginalspråket är tyska, och båda språken står i boken jag lånat, skriver jag både på tyska och engelska. Dock inte svenska.
Prova gärna att läsa på tyska först. Även om du inte förstår ett s**t (som jag då...), så lyssna i alla fall på ordens rytm.
Den här dikten tror jag satte ett djupt spår i mig.
DAS LIED DES BETTLERS
Ich gehe immer von Tor zu Tor,
verregnet und verbrannt;
auf einmal leg ich mein rechtes Ohr
in meine rechte Hand.
Dann kommt mir meine Stimme vor
als hätt ich sie nie gekannt.
Dann weiß ich nicht sicher wer da schreit,
ich oder irgendwer.
Ich schreie um eine Kleinigkeit.
Die Dichter schrein um mehr.
Und endlich mach ich noch mein Gesicht
mit beiden Augen zu;
wie's dann in der Hand liegt mit seinem Gewicht
sieht es fast aus wie Ruh.
Damit sie nicht meinen ich hätte nicht,
wohin ich mein Haupt tu.
THE BEGGAR'S SONG
Always I go from gate to gate,
rained on, scorched by the sun;
suddenly I press my right ear
into my right hand.
And now my voice comes to me
as if I'd never known it.
So that I'm not certain who's crying out,
I or someone else.
I cry for a pittance.
The poets cry for more.
At last I close my face
by closing both my eyes;
lying so heavy in my hand
it almost looks like rest.
So they wont think that I hadn't
a place to lay my head.
Jag lånade nyligen en bok med dikter av Maria Rilke. I Shiver nämns hon flera gånger, och jag tycker verkligen om hennes texter.
Här är en av dem. Det är samma, men eftersom orginalspråket är tyska, och båda språken står i boken jag lånat, skriver jag både på tyska och engelska. Dock inte svenska.
Prova gärna att läsa på tyska först. Även om du inte förstår ett s**t (som jag då...), så lyssna i alla fall på ordens rytm.
Den här dikten tror jag satte ett djupt spår i mig.
DAS LIED DES BETTLERS
Ich gehe immer von Tor zu Tor,
verregnet und verbrannt;
auf einmal leg ich mein rechtes Ohr
in meine rechte Hand.
Dann kommt mir meine Stimme vor
als hätt ich sie nie gekannt.
Dann weiß ich nicht sicher wer da schreit,
ich oder irgendwer.
Ich schreie um eine Kleinigkeit.
Die Dichter schrein um mehr.
Und endlich mach ich noch mein Gesicht
mit beiden Augen zu;
wie's dann in der Hand liegt mit seinem Gewicht
sieht es fast aus wie Ruh.
Damit sie nicht meinen ich hätte nicht,
wohin ich mein Haupt tu.
THE BEGGAR'S SONG
Always I go from gate to gate,
rained on, scorched by the sun;
suddenly I press my right ear
into my right hand.
And now my voice comes to me
as if I'd never known it.
So that I'm not certain who's crying out,
I or someone else.
I cry for a pittance.
The poets cry for more.
At last I close my face
by closing both my eyes;
lying so heavy in my hand
it almost looks like rest.
So they wont think that I hadn't
a place to lay my head.
Minnen av ord
Doften
Känslan
Blad som fladdrar under fingertopparna
Glädjen
Sorgen
När man läser ut en bok
En bok som ej går att beskriva
En bok som satt spår i hjärtat
Alla dessa känslor
Beskrivna genom ord
Ett ord kan säga mer än ett ord
Hur många ord dyker upp när man läser
Slut
Känslan
Blad som fladdrar under fingertopparna
Glädjen
Sorgen
När man läser ut en bok
En bok som ej går att beskriva
En bok som satt spår i hjärtat
Alla dessa känslor
Beskrivna genom ord
Ett ord kan säga mer än ett ord
Hur många ord dyker upp när man läser
Slut
Ny kategori: Lyrik
Hej!
Ni som känner mig lite bättre vet kanske att jag tycker mycket om att skriva, och det gärna lite poetiskt. Så nu har jag bestämt mig för att skapa en kategori där jag skriver lite vad jag känner för, dock inte vad som helst (!).
Jag hoppas att ni kommer att tycka om det!
Ni som känner mig lite bättre vet kanske att jag tycker mycket om att skriva, och det gärna lite poetiskt. Så nu har jag bestämt mig för att skapa en kategori där jag skriver lite vad jag känner för, dock inte vad som helst (!).
Jag hoppas att ni kommer att tycka om det!
